Bandis Bravader

Skriva för att skriva?

2008-07-24T18:51:00.003+02:00

Inte för att jag någonsin var eller kommer vara någon stor bloggare så har jag åtminstone kommit på något att skriva när jAg väl satt mig för att skriva. Så är väl kanske inte riktigt fallet denna gången. Det kan ju ha sina olika orsaker. Om läsarna, ni, är intresserade av en daglig sammanfattning så är inte det så svårt att fixa, men att ha en mer djupgående analys av dagsläget här nere får ni nog vänta ett tag på. Antingen är jag bara inte inne i tankesättet eller så har jag verkligen inte orken att se saker att analysera. Vilket som är inte något bra. Till hösten måste jag ta mig i kragen och fortsätta med något som är intellektuellt utmanande och ytterligare ett steg på vägen mot mitt mål, läkare. Vilken väg som är bäst vet jag inte än, men det kommer i alla fall inte bli ett likadant år som det förra. Förändringar kommer vara nödvändiga och prioriteter måste omprövas. Inget soffliggande mer jag måste upp på hästen och fortsätta på min väg.

Bistro Mar snart

Ciao!

Ännu en dag!

2008-07-21T19:54:00.002+02:00

Sitter nu på en trottoarkant ute i Alcudias storartade hamn med öppna havet bara några meter ifrån. Mellan mig och vattnet finns en generös uteservering som spelar härlig samba och salsamusik.
Jag var här faktiskt i går kväll med. Mamma och Frida hade snubblat på stället när de var ute och gick häromdagen och det fick bli ett återbesök efter middagen igår. Jag kan verkligen rekommendera deras mojitos! Hur som med sådana drinkar, livemusik och servitriser som både var trevliga att titta på och tala med är det värt flera återbesök!

Jag ska strax röra mig hemåt då Staffan med familj kommer över på middag. Tror kvällen kan summeras i några få ord: kyckling, rikligt, mycket barn och alkohol ;)

Vi hörs snart! Och ses ju snart! Bara tre veckor kvar nu!

Liter bilder

2008-07-19T20:41:00.008+02:00

Ikväll är det på dagen 40 år sedan min far och bror kom till Mallorca för första gången. Det är ändå en vesäntlig tid!

Gå på vatten?

2008-07-17T23:02:00.000+02:00

Ikväll är det fullmåne. Får mig osökt att tanka på den alldeles för uttjatade halvitalienska sången "When the moon hits your eyes like a big pizza pie - It's amore!" Denna tiden på månaden blir stranden inte ens mörk utan en vacker mörkblå med långa skuggor och en ljuspelare i vattnet från den kraterfyllda satelliten. Är det inte romantiskt så är det i alla fall ett mycket häftigt ljusspel.

Efter en snabb hårförkortning av min styleist från Sverige (Ja, det är lättare att ta med henne till Mallorca än att hitta en ny :-P ) åkte vi till öns största akvarium. Det var verkligen häpnadsväckande! Med en uppdelning av de olika världshaven fick man inblickar av de olika arterna. Drakfiskar, lejonfiskar, clownfixkar, sköldpaddor, hajar, koraller, you name it! It was there!

Det var en speciell känsla att få komma i kontakt med dessa sköldpaddor med så många miljoner år dess släkte har på nacken.

Och efter så nära studerande kan jag i alla fal konstatera en sak: Nej Astrid, du liknar inte en fisk!

Smsa om ni vill, hälsa dem jag känner och håll blicken kvar i skyn!

Lev väl!

Regnar den ene, så åskar den andre?

2008-07-16T20:23:00.002+02:00

Hallå trogna läsare, snälla blondiner och FRA!

Idag är det min brordotters åttonde födelsedag som redan har börjat firas med barnkalas och tårta (självklart är man inbjuden om man är MSUare på barnkalas!) och ska nu avslutas med en riktigt god bit mat

Det varnades för åska idag, men som tur är märkte vi inte av något sådant. Solsken och kanske möjligen lite dis. Annars vanligt svalt Mallorca-väder (27 grader. Hur varmt hade ni i Sverige igen? )

Jag fick se några bilder från SVT 24s internationella sändning ang. utbytet Israel har gjort med Libanon. Tappade verkligen hakan när den svenske "experten" uttalade sig. Har därför bett min vän och DO, Fredrik Axelsson, att skriva ihop en summering av händelserna. Ska bli ytterst intressant

(Tanke: Bör man inte betala TV-licens om man tar del av public service på Mallorca?)

Vi ses på bryggan!

14/7

2008-07-14T20:45:00.000+02:00

Dagen idag har varit lugn. På grund av överhängande kondensationer av ånga och andra molekyler i atmosfären har dagen mestadels spenderats för att handla in allt som ett hem kräver i förtärningsvärg, gå lite på stan i Alcúdia (till skillnad från Puerto de Alcúdia) och en kort, intensiv men ack så reell löptur. Löpning har aldrig varit min grej och kommer heller aldrig vara, men vad ska man göra? Kan arbetsmarknadsministern springa efter småflickor så kan jag springa på strandpromenaden efter lovliga flickor!

Lev väl!

PS. Tobbe! Kom ner så åker vi Phantom:en!

DS.

På en balkong vid en strand

2008-07-13T20:32:00.003+02:00

Hurra! Det trådlösa betalinternetet har äntligen kommit till Port'd Alcudi! Nu kan jag äntligen få blogga hemmifrån istället för att betala jättedyra minutpriser på närmsta hotel. Kanske kan jag lyckas med en lika frekvent sommarblogg som min käre vän André Assarsson lyckades med under Almedagsveckan på Gotland. Man kan i alla fall hoppas!

Dagen har bestått av rätt husliga former. Direkt efter frukost var det avfärd till La Puebla för att handla all frukt och grönt för veckan med den sedvanliga avslutningen på Cas Cotxer med tapas av diverse sorter. En alldeles speciell miljö som bara kan upplevas av de som vet var de kan hitta den. På plats var vår familj, Ignatz och Åse, Pers familj + Bernt och Boel. Ett rejält gång med tanke på det begränsade utrymmet!

Sen blev det ett välkomstbesök och Martin och Maria Antonia Cifre (Gudfar och Gudmor) + deras familj.

Dagarna går mycket snabbt här och man får för en gång skull läst ordentligt! Ljudböcker is the shit! Tack ändå André för lånet av NEK-boken! Kanske kan men lära sig något. (Lovar att inte ha den på strandeen:P )

Återkommer snart hoppas jag

Saknar dock MUF och Skåne, men allra mest saknar jag MUF-Skåne!

Lev väl - I do

2008-07-11T00:20:00.002+02:00

Hade tänkt att skriva om en massa trevligheter nu.

Fuck that. Trevligheterna är blått damm och skuggor medan verkligheten är onåbar.

Vi ses i aug!

Hemma igen från the holy land

2008-06-19T17:52:00.002+02:00

När jag åkte ner hade jag en intention att skriva några rader om resan varje kväll. Det gick ju bra... :P
Jag har så otroligt mycket att berätta och jag vet inte hur jag skulle få ut det i skriftlig form.

Vi har lyckats göra så gott som ALLT på dessa få dagarna och har lyckats erhålla alla aspekter...förutom sömn. Av de första 61 timmarna sov jag 9 h.
Jerusalem, Tel Aviv, Haifa, Sderot; Alfei Manachem, norra gränsen, knesset, UD och massa massa annat.

Vill verkligen delge er allt av resan men jag orkar helt enkelt inte skriva. Det kan bero på att resan tog över 24 timmar hem. Då flyger från Ben Gurion var försenat med tre timmar så vi missade vår flight i Wien. Det resulterade att vi fick spendera natten där. Men inte utan att ha besökt innerstan för att få en glimt av kulturstaden samt en öl eller två. Taxi tillbaka, sov tre timmar igen och sen tillbaka till flygplatsen för att komma till Arlanda.
Väl där var mitt plan till Skåne överbokat så jag fick stå stand by. Som tur var fanns det en plats ledig på flyget så jag kom hem.
Jag gick och la mig och vaknade nu, långt ifrån utvilad! :-P

Resan ner

2008-06-19T17:49:00.003+02:00

Jäklar vad mycket som hänt sedan jag skrev senast. Jag vet inte ens var jag ska börja!
Vägen till paris var inget speciellt. Därefter hände det saker! Först skulle vi komma till incheckningen på paris flygplats. Bara det skulle ta 20 min att gå så vi var tvungna att ta buss från den ena sidan av flygplatsen till den andra. Makalöst.

Vi kliver in på terminal A2 och ser två flygbolag. Haiti airlines och ElAl. Det fälls någon kommentar ang franska armen och dess effektivitet då vi ser militärer vid incheckningen. Det gick snart upp för mig att det inte var några fransmän, utan Israeler som bevakade incheckningen. Kön gick långsamt då det var noggrann men nät vi kom fram. Ja då var det kört. Are you a groupe? From Sweden? Invited by the ministry of forighn affairs? Right…

Gustaf fick ta ett kliv fram och förhördes i 20 min simultant som Marcus Nordström också fick en ordentlig utfrågning. Niklas, Johan, Jessica. Alla fick sina väskor genomsökta och de togs in i separata rum mm. Personligen fick jag gå fram till disken, berätta vad jag skulle göra i israel. Efter första frågan såg personen som förhörde mig min davidsstjärna på bröstet, frågade lite om jag gick i synagogan, hur stor vår församling var, var i Sverige jag bodde etc. Efter det fick jag springa och checka in. Detta to 50 min längre för Gustaf att komma så långt. Också roligt att nämna var att jag nämnde att vi skulle luncha med Haifas borgmästare och får svaret ”Oh! Cool!” Medan Gustaf hade fått reaktionen på samma uttalande ”You? Yeah right”

Vi kommer iaf på planet och om än lång tid att sitta still gick det behagligt att komma ner.

När vi landat hämtas vi direkt av en tjänsteman, tar oss i en bil direkt till passkontrollen, vi får gå i en speciell lucka och sen för att hämta bagaget. Problemet var bara att endast två av alla våra resväskor dök upp. Däribland fanns inte min. Så nu har jag endast kläderna på min kropp, min dator och en tröstpåse med hygienartiklar fån flygbolaget. Bara att få i ordning på detta med att få tillbaka väskorna tog mycket lång tid. Som tur hade vi hjälp.

När vi kom till utgången väntade en av våra värdar. Han ledde oss till en buss med tonade rutor och körde oss till hotellet i Tel Aviv. På vägen berättar han om resan, programmet och landet i stort.

När vi kommer till hotellet är det ett superpampigt hotell. Alla fick enkelrum med dubbelsäng och utsikt över Medelhavet.

Nere till frukosten var där en buffé med ALLA. Har aldrig sett något liknande. 30 meter med bara frukost och lite mat. Sen var där en dryck-disk på 10 meter med bland annat en snubbe som bara stod och pressade apelsinjuice. Nu åste jag sova en timme. Har en lång dag framför mig! Btw. Kl är bara 09.31 lokal tid!

Påväg till Israel

2008-06-19T17:49:00.001+02:00

Sthlm, 14/6 15.40

Stockholm innerstad, 3 minuters gångväg från cityterminalen och det finns inte ett enda trådlöst nätverk jag kan logga in på. På grund av regnet i den bleka asfaltstaden var inte spatsering mitt främsta intresse utan jag hittade ett trevligt fik med eluttag och och en nice fotölj.

Påväg hit passerade jag systembolaget och utanför en 30 meter lång kö bara väntandes att få komma in i butiken. Det har setts förr. I Sverige är det det inte lika frekvent på alla butiker för vi har i alla fall en hyffsad marknadsekonomi där, men genomgående för alla kommunistiska regimer är att utbud aldrig mött efterfrågan och skapat gigantiska köer på allt från lyxsvaror som bensin till det mest grundläggande för vår överlevnad: börd och vatten.

Idag kommer bli en lång dag. Vi åkte hemifrån vid 09.30 det finns inte någon inplanerad sovtid förrän om 36 timmar. Min förhoppning är att få lite sömn på flyget. Efter ett snabbt stopp på kjell & Co så kom jag till flygbussens hållplats bara för att konstatera bussen aldrig kom!! Minuterna gick men ingen buss kom. Till slut fick jag pappas bilnycklar för att bränna iväg till flygplatsen. Med mig i bilen tog jag tre resenärer som också hade blivit svikna av bussen. Vi kom dit i tid. Blev ändå förvånad över tacksamheten av mina resenärer. En medelålders man tyckte det var självklart att som tack för skjutsen så kunde han lägga sin 100-lapp som han egentligen skulle lagt på flygbussen. De två yngre tjejerna tyckte det räckte med ett flyktigt tack.

Annars har inte något intressant hänt. Jag väntar otåligt på att tiden ska gå. Som tur är har man datorn med sig!

Ciao

Påväg ingen!

2008-06-14T08:49:00.003+02:00

Som de trogna läsarna nu har sett så finns det en röd tråd i mitt bloggande.
Det går kort sagt ut på att jag oftast bara finner intresse att skriva när jag INTE är hemma. Detta inlägget är på så sätt annorlunda, även om jag simultant fixar de sista sakerna. Det är så att jag åker till det förlivade landet Israel om bara några timmar.

Vi får se hur mycket tid det bli över för att blogga då schemat är överfullt. Våra värdar har varit så angelägna om att vi ska se så mycket som möjligt att jag gissaratt de glömt den lilla detaljen som kallas sömn. Det är sena dagar och tidiga morgnar. Som tur är det bara fyra heldagar så man får sova hemma!

Planet går från Arlanda, över Paris, till Tel Aviv. Och med Sveriges utomordentliga flygtrafik måste jag ta mig upp till Stockholm redan nu på förmiddagen.
Så vad ska man göra där upp? Jag har hört det rycktas om kampanj. Undrar om de låter mig kampanja i kavaj? ;-P

Vi ses på bryggan!

En favorit i repris

2008-05-25T18:41:00.003+02:00

Om bilduppladdningsfunktionen fungerat hade fungerat så hade rubriken varit kul...

Tillbaka på Arlanda med en del tid att döda. Rätt lugnt så länge jag snart hittar ett eluttag.
Dagen har varit väldigt slapp. Tog sovmorgon, hotellfrukost och rörde oss sen tillbaka till Cecilias lägenhet.
Jag och Marcus, Erik hade åkt tillbaka till Örebro), satte upp några grova tidsramar för arbetet och det ser ut som om man kommer få sitta på stranden på Mallorca och skriva rapporter. Woho!
Då ingen av oss hade fasta planer gick förmiddagen snabbt förbi med skitsnack i solen, nintendo wii och SVD.Slappt och bra.

Jag rörde mig sen in mot centrum och sammanstrålade med Rasmus Törnblom, MSU-KommitéOrdförande i Stockholm, och hans trevliga flickvän. En sen lunch och sen en vända in om NK för att leta reda på ett par nya linnebyxor.

Jag tvivlar på att det är allmänt intresse men det är verkligen svårt att hitta ett par trevliga vita linnebyxor. Det går inte att uppbringa i Helsingborg men Rasmus försäkrade mig att det fanns i Stockholm. Sagt och gjort. Det dröjde inte länge innan vi var inne på NK. Det var visserligen svårare än trott att lokalisera dem, men en minut innan stängningsdags lös dem ut ur mängden. Sommaren är med andra ord räddad.

Helgens ord: "Jag dömer ingen"

Slutet på en kväll - början på en dag

2008-05-25T01:57:00.001+02:00

Dagen har varit långt. Verkligen inte under mina förväntningar men nu har den hur som helst kommit till sitt slut.
För er om är intresserade kan jag redogöra kort om dagens bravader.

Väl framme i Bårstad eller var vi nu är möttes utbildningsgruppen och vårdgruppen hemma hos en Cecilia. Efter lite inhämtning av föda började samtalen om hur arbetet skulle läggas upp och vilka områden som ska prioriteras för att får ett så bra utfall som möjligt. De bestämdes och kommer inom kort presenteras.

Kvällen bjöd på flera trevligheter. Vi samlades i en källarlokal och beställde hem mat från de lokala restaurangerna. Allt detta för att förbereda inför kvällens stora händelse: ESC. När vi kollade igenom bidragen kom vi snabbt fram till: Snyggast vinner.
Vi fick också rätt förutom på någon enstaka punkt.
I nuläget var Ukraina obesegrad på den punkten och de var tätt följda av Grekland. Sen tampades Armeniern och Albanien om den sista platsen. Personligen förespråkade jag tjejen på 16 bast. Varför? Look at her!!
DVS. Låt som bör vunnit: Ukraina - Rätt låt vann INTE, Vem fan röstade på Ryssland?

Jag tänker inte ens kommentera Sveriges resultat för de gjorde ett så hemskt framträdande. Ingen carisma! Hur som kommer jag fortsätta lyssna på låten på min Ipod!

Imorgon bjuder dagen på nya äventyr!

Ciao!

Arlanda express

2008-05-24T13:14:00.002+02:00

- "Det snabbasate och mest miljövänliga alternativet att ta sig till Stockholm Central"

Ja snabbt går det i alla fall. Nu är jag påväg in och är lite extra nöjd med flygturen upp. Starten var mer av en rivstart, det var turbulent både vid start och landning och inbromsningen var kraftig. Alla karaktäristiska dragen för att flyga. Ogillar till viss del när piloten är så duktig att man inte känner att man accelerarar snabbare än en superbil, glider genom luften eller får stopp på dessa mängder tonaluminium, bränsle och barlast på bara någon kort km med nio gummihjul som enda broms. Fi fan va' nize - som Erik Larsson skulle sagt.

Nu är jag snart framme. Uppdateringar kommer senare!

Säger vem?

2008-05-24T11:02:00.002+02:00

Ja jag är medveten om den dåliga bloggfrekvensen men tro det eller ej men jag finner sällan tiden att frivilligt dela med mig av alla aspekter av livet. Är ni nyfikna så ring bara! :-P

Just nu är jag på flygbussen mot Ängelholms flygplats. Har blvit uppkallad till ockupationsmaktens hufudstad Stockolm för ett möte med Unga förtroendevalda-gruppen. Jag ser verkligen fram emot det och hoppas på ett stort utbyte i helgen!

Igår morse vaknade jag med nyheten om att obehöriga lärare ska tas bort rätten att sätt betyg på sina elever. Jag tror att alla MSUare som såg inslaget tappade hakan och utstötte något kollektivt WTF i samma sekund. Och att förslaget kommer från den borgerliga regeringen är ännu mer skrämmande.

Men vad innebar förslaget? Så som jag förstod det ska nu en obehörig lärare tvingas samråda med en behörig lärare (som inte behöver ha någon kontakt med eleverna någonsin) och då en överenskommelse inte kan nås kommer rektorn ha en avgörande roll.

Jag ser inte rimligheten någonstans! Skolverket har ju ambitiöst arbetat fram kursplaner, kriterier för betyg mm. Men nu med detta förslaget menar regeringen att man måste utbilda lärare i ett antal år för att de ska kunna läsa och förstå kriterierna. Detta samtidigt som de säger att en yrkesperson som kan utbilda inte är kapabel att läsa innantill. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Det talas om att höja statusen på läraryrket så skjuter man sig själv i foten genom att förringa lärarutbildningen till något som man kan läsa innan till.

Men sen är man lite inne på att en intressant grej Dock på fel premisser. Att en lärare som inte är personligt kopplad till elever ska kunna sätta betyg på elever. Men då är man inne på ett system där helt andra underlag måste ges till den externa betygssättaren och det tvivlar jag den svenska, kommunala, skolan är redo för.

Och det här med att rektorn ska sätta betyg? När blev det hans uppgift? Adam Smith skrev om arbetsfördelning. Kanske för man skicka en förenklad version till Björklund i upplysningssyfte?

Nu har ni fått en uppdaterin i alla fall. Tack Joel för utlånandet av det mobila bredbandet!

Lev väl!

Öppet brev till Tobias Billström och alla moderata riksdagsledamöter

2008-03-19T09:53:00.004+01:00

Vänner i moderaterna,

Enayatullah Adel har två månader kvar till studenten och jobbar extra som telefonförsäljare. Efter fyra år i Sverige har han lärt sig tala svenska, skaffat sig ett jobb, fått många vänner och lärt sig skratta igen. Hans bror blev mördad i Afghanistan efter att ha varit engagerad i kriget mot Talibanerna. För honom är inte bara Afghanistan ett land i krig, utan också en plats där han är i stor personlig fara.

Nu ligger hans liv och framtid i dina händer. Att utvisa unga människor som vill bygga ett liv i Sverige är dåligt för landet. Att utvisa människor till länder där det råder krig och platser där det är fara för den personliga säkerheten är fruktansvärt. Att utvisa Enayatullah Adel är oförenligt med de moderata idéerna.

Detta är ingen budgetdiskussion, det handlar om en ung människas liv. Svenska folket har gett dig förtroendet att ta personligt ansvar för detta beslut. Moderata Ungdomsförbundet vädjar till dig som moderat riksdagsledamot att öppet och tydligt ta ställning för humanism och Enayatullahs möjlighet att bygga vidare på sitt liv i Sverige. Ditt mod kan rädda hans liv.

Moderata Ungdomsförbundet håller Tobias Billström personligt ansvarig för den migrationspolitik som förs i Sverige. Om Billström står för nuvarande politik avkräver vi honom en förklaring till varför Enayatullah inte ska få stanna i Sverige, om Tobias däremot inte står för denna politik kräver vi ett tillfälligt stopp för avvisningar till Afghanistan.

Du som riksdagsledamot kan visa ditt reella engagemang den 26 mars genom att rösta för en motion som kräver avvisningstopp i väntan på nya regler för uppehållstillstånd.

Det är vår fulla övertygelse om att det bland svenska folket inte finns något stöd för att utvisa ungdomar till krig och förföljelse.

Niklas Wykman
Förbundsordförande Moderata Ungdomsförbundet

Fri att vidarepublicera.

För kontakt:
Gustaf Stenlund
0736 82 81 52
gustaf.stenlund@moderat.se

Såg en tänkvärd film idag

2008-03-17T16:59:00.003+01:00

Egentligen var det en film som egentligen borde höra hemma i tv-soffan en julafton eller juladag.

Det var en Walt Disney-film som i korta drag handlade om en tecknad sagoprinsessa som blev utputtad i dagans New York, hennes tilltänkta sagoprins som följer efter för att rädda henne samt hennes reaktion på det verkliga livet och naiva syn på verkligheten.

Återkommande fraser var "A true love's kiss" och "happely ever after" vilka står oemotsagda i sagans värld, men går det att applicera på dagens verklighet? In real life? Med tanke på att äktenskap, som helgas i sagorna, är mer utav en ekonomisk överenskommelse i verkligheten vi lever i. Ett äktenskap är ju egentligen inget annat än ett undertecknat papper med lagliga förpliktelser tillknutna. Inget som i sig håller paret tillsammans. Inget mer än kanske rädslan för att dela upp sina ekonomiska tillhörigheter eller för eventuella barns välfärd?

Vad får då två människor att hålla ihop resen av livet? Vad gör att vissa lever så länge att de kan fira sitt diamantbröllop?

Passion? Svårt att tro det efter sådär 40 år...
Bekvämlighet? Ja, varför inte? Men är det då "happely ever after"?
Eller kanske kärlek? Vad är kärlek?

Neej usch! Nu låter jag som om jag fått en dos för mycket av Sex and the City. Så ska det inte vara. Icke! Bäst jag slutar skriva innan jag förvärrar saken!

HTML for dummies

2008-03-16T15:01:00.002+01:00

Ja det räddade mig verkligen idag!
Av någon anledning fick jag detta behov av att göra om layouten på bloggen idag.
Från det statiska förinställda gav jag mig in i djungeln av koder för att se vad jag kunde reda ut.
Till en början var det verkligen inte mycket så jag vänta mig till det som man alltid kan lita på när man står i okunskapens cirkel: Google!

Efter några få sökningar hittade jag "Dummies guide to blogger" vilket hjälpt mig i alla fall byta bakgrundsbild och några andra småsaker, men där är fortfarande flera meter av koder som bygger upp denna blog som jag inte har en aning om vad betyder!

Sen vet jag också att några av er som kan detta med html, är av åsikten att det inte kan bli simplare och mitt enda svar på det är: allt är lätt när man kan det! Jag skulle vilja se er göra en O gochi eller Kata goruma efter en timme eller två från och med ni började testa :-P

Men summan av kardemumman blev väl rätt hyfsad? Bloggen är snyggare än vad den var innan!

Teratocarcinom

2008-03-14T13:46:00.003+01:00

Wikipedia.se:
"Teratom betyder monster på grekiska. Termen är medicinsk och syftar till en godartad groddcellstumör. Ett teratom förekommer både bland män och kvinnor och är ofta godartad, men finns även i en mer odifferentierad elakartad form. I den högdifferentierade godartade formen hittar man ofta vävnader som ben, tänder och brosk, därav namnet "monster".

Det finns inte mycket information om det på nätet men vad jag minns från min gymnasietid är en teratocarcinom en cancertumör. Alla vet ju att cancer uppstår då celler börjar dela sig kontrollerbart för att primärt skapa tumörer och därefter metastaser. De olika typerna av cancer delas in efter vilken cell som har ballat ur. Vanliga typer är ju lungcancer, hudcancer och coloncancer.

Teratocarcinom är den form av cancer där en cell har muterat innan den har blivit differentierad. (Differentierad beskrivs grovt som att cellen är från ett sådant grundstadium att cellens uppgift ännu inter har blivit bestämd. En form av sammcell kan man säga.) Då tumören växer bildas fler odifferentierade celler och möjliggör skapandet av de flesta vävnader i kroppen. Allt ifrån hud och muskelvävnad till tänder och ben kan bildas i denna tumör, vilket gör den hemskt grotesk. Speciellt när denna klump av mänsklig vävnad har tänder föstår man varför den har döpts till "monstercancer"!

Ja jag antar att man måste på något sätt vara sjuk i huvudet för att finna detta intressant. Jag har sökt efter bilder att länka till men de som finns är för de felesta alldeles för motbjudande medan de på endast tumören är intetsägande. De som är intresserade kan googla "Teratom".

Vad är det med tisdagar?

2008-03-11T15:38:00.004+01:00

Usch! Nu har snuvan hunnit ikapp mig också! Blir väl till att knarka naturläkemedel och c-vitamin. Sjukt opraktiskt at vara tvungen att springa och snyta sig stup i kvarten!

De senaste dagarna har varit fullspeckade men ändå känns det som om ingenting är uträttat. Blir väl lätt så när det är långa projekt som man arbetar med.

Hur som är det den nationella kampanjdagen imorgon. Den dagen då MUFare i hela Sverige går man ur huse för att kampanja för mer frihet i världen! I Skåne kommer det synas extra tydligt! Med så många föreningar som arbetar självständigt i vanliga fall synkas till en och samma dag och intar Skånes skolor och andra platser där ungdomar finns. Jag är övertygad om att flera föreningar kommer imponera imorgon och föreningar som Malmö har redan gjort det med att ha en hel kampanjvecka istället för en kampanjdag!

Det känns som om morgondagen kommer vara något av ett startskott för kampanjandet innom MSU och MUF. Det är rivstart men ändå en uppvärmning inför kommande valrörelser. Självklart riksdagsvalet 2010 men också europaparlamentsvalet som är redan nästa år.

Fixar vi det? Lätt att vi kommer göra det! Men det kommer inte vara en dans på rosor inte! Vinna val är en dans med svåra steg!

Stockholmsbesök forts.

2008-03-06T17:06:00.003+01:00

Ytterligare en händelserik dag har passerat och en ny har redan börjat i skrivande stund! (Kl. 01.14)

Som jag lovade tänkte jag berätta om besöket hemma hos Israels ambasadör men även om den speckade dagen i övrigt.

Ovanligt pigg vaknade jag till joels enerverande larm och kom snabbt på fötter. Värre var det för Joel och värst för Fredrik. Vi skulle sammanstråla tidigare utanför centrala kansliet för att lasta av bagaget och sen åka gemensamt vidare till residensen.

Vi blev vänligt mottagna av en säkerhetsvakt som det verkligen lyste mosad om och efter legitimationskontroll fick vi kliva in. Sällskapet på drygt tio man blev hälsade av diplomater i foajén och sen invisade i nästa rum för att vänta på att vi skulle bli fulltaliga. Ambassadören bjöd in oss sen i nästa rum, som etiketten påbjuder, där en fin frukost var framdukad kring ett avlångt bord.

Batteriet på datorn dog. Nu är det morgon och solen väckte mig varsamt genom de stora fönsterna ovanför Sundbybergs gator. Inte en helt fel känsla måste jag säga! Sara och Erik åkte för någon timme sedan och erbjöd mig sovmorgon. Ett stort tack för gästfriheten, Sara!

Men var va jag? Just det. Frukosten. När alla plockat på sig de mesta av godsakerna på bordet inledde ambassadören med att försöka ge hans bild av det sanna Israel i motsats till det som rapporteras i svenska medier. Hur Israel är tvungna att hela tiden ligga i framkant av tekniska innovationer och behovet av kunnig arbetskraft då det är på dessa preferenser ett litet land som Israel kan konkurrera.

Självklart var säkerhetsläget en stor del av agendan.
Något som jag egentligen inte är förvånad över är Sveriges mentalitet att vi bör tycka och anse hur Israel ska skydda sina egna medborgare. För vem är det egentligen som lever under dödshot? Vilket land är det som blir utsatt för terrorattacker trots de intensiva försiktighetsåtgärderna? Ambassadören hade en teori, som jag gärna skriver under på, varför Sverige vågar uttala sig och inte förstår sig på hur man agerar under dessa förhållanden.
Ambassadören sa något i stil med, på sin goda, men brytande engelska: Sverige har alltid levt under USAs kärnvapenparaply, NATO-länder som Danmark och Norge gränsar till er, och ett helt land, Finland, mellan oss och Ryssland.
Israel har inget Finland mellan dem och Gaza…

Eftermiddagen inleddes med samtal med Niklas och Lars om förbundet i stort vilket var mycket givande, och de var nyfikna på vad Skåne planerar att göra och prestera under det kommande verksamhetsåret.

Från det ena till det andra blev det onsdagsfika med MUF/MSU Stockholm efter att jag sammanstrålat med Rasmus, Ordföranden i MUS kommittén här uppe. Ryktet om godis och Tina Gasemis tal om kampanjteknik hade samlat inte mindre än 22 st!

Rasmus och jag sprang sen iväg och åt middag där sen Olof och Jakob (v.ordf. och ledamot i kommittén) anslöt. Vi delade erfarenheter om våra olika organisationer vilket var mycket lärorikt. Preferenserna är aningen olika men engagemanget är utan tvekan detsamma!

Då vi var tvungna att bryta upp anslöt jag till ett gäng MUFare ute i Sundbyberg som hade satt sig på ett mysigt ställe och tagit en drink. Ytterst trevligt! Men det är ju mitt i veckan så vi följde CM till bussen och sen hem till Sara för övernattning. Innan dess blev det dock Scrubs, te, kex och tappernade och mysfaktorn var hög!

Nu började det kurra i magen och man borde kanske leta reda på något trevligt frukostställe. Men var finner man det i Sundbyberg!? Jaja det löser sig.

Hejs!

En kort lång dag!

2008-03-04T23:22:00.003+01:00

Ja det har minst sagt varit en lång dag men få har gått så fort!
Det verkar som om det bara var någon timme sedan jag satt med Andreas Laurell på det nyöppnade Espressohouse i Ängelholm där jag blev serverad världens godaste macka med grillad kyckling och humus tillsammans med en kopp te av sorten Wisard. Memo to myself! Måste få tag i lite sådant för privat bruk!

Därefter var det en kort bilväg till flygplatsen, en kort flygtur till Bromma och sen en vips var man i centrala Stockholm där någron timme dödadet med spatserande i den underbara vinterdagen. Dock utan behövliga solglasögon!

Vi steg in på kansliet strax efter 17 och 18 var vi på väg med Niklas Wykman och Lars Råden till en mysig restaurang. Fråga mig inte var dock. Jag har verkligen noll koll på Stockholms geografi trots tappra försök att lokalisera migsjälv. Det var givande och trevliga samtal. Dessa avslutades dock till förmån för lite bowling. Vem visste att Niklas var en sådan jäkel på bowling? För att inte tala om Lasse?!

Nu måste dock mitt skrivande avrundas då vi är hembjudna till den israeliska ambassadören imorgonbitti på ett frukostmöte tillsammans med hans diplomater. Det ska bli ytterst spännande! Jag håller er uppdaterade!

Uppstartshelg med distriktsstyrelsen

2008-03-02T16:16:00.003+01:00

Eftersom min dator vägrade erkänna nätverket (till skillnad från alla andras datorer) har jag hamnar på efterkälken angående bloggandet om helgen. Och inte ska man slösa tid med att skriva om allt så jag tar genvägen och låter er läsa de andras resuméer av helgen.

Dessa få ord kan jag dock skicka med:

DS-uppstart är kul!

Fyrhjuling + lera = lycka!

Alla som inte dansar är ombudsmän!

Fredriks tankar

Joel kommentarer

Robins ord

Ängelholm!

2008-03-01T07:39:00.003+01:00

En mycket mysig stad i mitt tycke! Så mysig att jag var där två gånger bara igår.

Jag inledde först på morgonen då jag brummade dit och skrev prov i kemi. Det gick nog rätt bra hoppas jag.

Den roligare anledningen var Ängelholms årsmöte! Joel Berg, Katarina, min syster samt undertecknad anlände lagom till mötets öppnande och blev varmt välkomnade. Robin Holmberg omvaldes tillsammans med en till synes mycket duglig styrelse. Undertecknad blev hedrande nog vald till valberedningen tillsammans med den levande legenden Erik Frank!

Efter mötets avslutande blev det mingel med påföljande middag på Nick's. Goda brugare, sämre service men gott sällskap! Kvällen blev ytterst trevlig och avslutades med att Erik erbjöd sig köra in om Helsingborg på hans väg hem. Honom kan man alltid räkna med!

Nu ska jag strax bryta upp från sängens varma sköte och ta mig till Röstånga. Denna helg är helgen som distriktsstyrelsen lägger grunden för hela verksamhetsåret vilket gör att den kommer bli långt ifrån lugn och skön. Förhoppningsvis kan vi klämma in lite socialt umgänge också någon gång på småtimmarna, när mötet är avklarat.

Hur som helst har jag höga förväntningar på helgen. Det började bra i Ängelholm. Kommer det hålla i sig i Röstånga?

Kampanj, kampanj

2008-02-28T16:30:00.006+01:00

Hallå alla glada!

Hemma igen efter en ansträngande dag i frihetens namn.

Efter flera dagar med sovmorgon var det obärmhärtigt tidigt klockan ringde. Jag minns att jag höll på att drömma men reagerade inte på klockan då jag trodde det var en del av drömmen. Verkligheten var dock grymmare.

Idag var det Gullstrandsgymnasiet som stod på agendan med en inbjudan från samhällsläraren. Robert Maricic tog sig an klasspresentationen / debatten med understöd av Katarina, samtidigt som Robin Holmberg och undertecknad inledde kampanjandet.

Det störiga med att kampanja när man blivit inbjuden är att alla har lektion då man ska vara där. Det var inte annorlunda i detta fallet heller så den första timman var mycket seg då ytterst få människor passerade.

När lunchen sen började, började också folket komma ut i korridorerna och arbetet kunde börja på allvar. Det var intensivt och efter tre timmar beslöt vi oss att det var dags för lite lunch! Vår lokala guide ledde oss till ett ställe med fantastisk bakad potatis med "räkkyckling-fyllning" och "eltonfisk-fyllning". Men inte kunde man åka direkt hem när det var en så fin dag?Icke! Vi ville ha glass i solen! Det var dock svårare att hitta någon som sålde annat än piggelin och magnum. Något ställe rengjorde sin mjukglassmaskin och något annat renoverade och skulle inte öppna förrän nu på lördag. Men på något sätt syntes våra sugna blickar så en kvinna öppnade upp åt oss och lät oss handla den första glassen där någonsin! Service, service! Det gillar vi!

Ikväll skulle det varit möte med Procivitas MSU men det blir plugg istället. Det måste ju göras, right?

Lev väl!

2008-02-26T18:35:00.003+01:00

Det är otroligt vad mycket fördomar som cirkulerar!

Dagen idag började, inte helt oväntat, med ett ryck och en hastig bilfärd till skolan.
Frustrerande nog hade inget av det behövts då vi fick reda på den hårda vägen att vår lektion var inställt; läraren bemödade sig helt enkelt inte att komma.
Detta var en tretimmars mattelektion så det var inte utan en viss lättnad man tog irritationen med. Hur som helst fick jag en chans att lära känna mina nya klasskamrater bättre än jag gjort tidigare då de heller inte hade någon annanstans att ta vägen innan nästa lektion började kl 12. (De som läste förra inlägget vet att jag i skolan kl 08.00 vilket gav mig en håla på 4 timmar! )

Jag tar fram min dator och börjar surfa runt lite och kommer in på några bilder från helgen. Tjejen bredvid mig, som gillar svarta kläder och för mycket maskara och har en jättekul personlighet som man inte kan annat än bli glad av, tittar lite smånyfiket och undrar vad det var för arrangemang. Jag försöker släta ut det med att förklara att det var ett vanligt årsmöte med lite festligheter efteråt, men hon vägrade ge sig. Hon ville veta. Och till sist kom det fram att jag var både var politiskt engagerad och, ve och fasa, MUFare. Hon reagerar minst sagt starkt som om hela hennes världsbild har vänts upp och ner och under de återstående två timmarna kunde hon inte komma över det och fortsatte pika tills det var dags för lektion.

Jag fick också ett klockrent exempel på en Freudiansk felsägning då hon ska säga "snubbarna" men uttalar "snobbarna" när hennes blick föll på mig i det ögonblicket.

Det ska bli intressant hur detta kommer utveckla sig :)

Övriga dagen har vigts åt planering, hjärngymnastik och hjärndestruktion (TV-tittande). Mycket ska planeras och saker ska fixas och det ligger på mitt bord. Men en sak i sänder.

Tisdag kväll

2008-02-26T18:35:00.002+01:00

Back on track!

2008-02-25T22:43:00.003+01:00

Det har gått mycket länge sedan mitt senaste experiment i bloggvärlden.
Nu är jag tillbaka med nya kraftar och ny inspiration.
Min situation har förändrats radikalt på vissa håll. På andra är det samma gamla vanliga.

Så var ska man börja? Inte kommer jag dra upp alla gamla händelser eller intryck.
Men kanske ska jag börja i helgen? Det är om inte annat ett utmärkt startskott!

Nu i helgen var jag på den kortaste stämman jag har varit på i den vackra västkuststaden.
Det är något speciellt med västkusten, men kom ihåg att det även finns västkust i Skåne!
Skånes distriktsordförande Fredrik Axelsson, Ex-DO André Assarsson, hans bättre hälft samt undertecknad satte sig i bilen på lördagsförmiddagen med riktning Göteborg.
Göteborg är ett jättehälrligt distrikt (förening? ;-) ) och kantas verkligen av deras slogan: "Inga konstigheter, bara trevligheter".
Stämman anammade också detta vilket gjorde att stämman kunde avslutas kl 16...ett dygnt innan planerat. Imponerande!
Tom personvalen var avslutade på 20 min. Inga voteringar och sannerligen inga röstprotokoll. Kanske kan Skåne lära något? ;-)

Kvällen blev lång och MSU-flaggan hölls högt! Otroligt vad mycket mer festande man hinner med när man inte är ansvarig!
Självklart hände det massa trevliga olämpligheter men jag tror det är bäst för min egen säkerhet (och andras anseende ;-) ) att de förblir oskrivna.

Kvällen ikväll har spenderats med Katarina. Ytterst trevligt och som vanligt lite galet. Jonas Gradell var tydligen ytterligare en gemensam nämnare. Choklad-fondue ÄR gott!

Nu ska man hoppa i säng och strax åka till skolan. Varför måste man börja 08.00!?

Lev väl!

Turné med Tobias Billström

2007-11-22T22:11:00.001+01:00

Efter en fullspäckad dag har man precis kommit hem efter en heldag med migrationsminister Tobias Billström.

Redan igårkväll avslutades första dagen av hans turné i Helsingborg MUFs lokaler under sociala former med en kall en och proggmusik och gamla vallåtar.
Då det fortfarande var en vardag avslutades kvällen i rimlig tid och turnén fortsatte 07.55 utanför hotellet i centrala Helsingborg.
Det pigga gänget hoppade in i den, för evenemanget till ära, dekorerade minibussen och styrde kosan mot Hässleholm där det första mötet ägde rum med Arbetsmarknadsenheten (AME) och fortsattes senare på Hässleholms stadshus.

Ingen tid spilldes och färden fortsatte mor en flyktingmottagning i Hörby. Utöver goda mackor möttes vi av mycket välkomnande hälsningar från de människor som flytt från sina hemländer samt personalen.
Tobias önskade att få höra från flyktingarna vad deras framtidsförhoppningar var och vad han som minister kunde verka för att genomför dessa åsikter. Skaran etniska och nationella bakgrund var allt ifrån homogen, dock var deras vädjan till Tobias det: "Hjälp oss att få ett jobb!"

Med ett snabbt stopp för lunch i Sjöbo var vi snart i Ystad på Österportskolan där Noria Manouchi, Robert Maricic och undertecknad gjorde en kvick kampanjinsats innan den stora aulapressentationen.
SSU träffades på under och efter anförandet men var nästan pinsamt snälla. Anledningen kan mycket väl vara brisen på argument!

Härmed var den inbokade turnén över och alla närvarande rörde sig hemåt. Trötta, men med en mycket belåten känsla i magen!

Halvvägs!

2007-10-02T08:46:00.000+02:00

Helgen var allt utom tråkig. Det måste man verkligen medge!
Jag har ju tendensen att skriva lite längre inlägg, och det beror ju på att jag alltid tar allt från början, och denna tisdagsmorgon kommer inte vara annorlunda.

Tidigt i fredag morgon vaknar man upp av dålig sömn men troligtvis också av syrebrist då jag fortfarande inte var över min förkylning. Morgonen blev lugn och jobbig då väntan på den annalkande explosionen tärde på nervsystemet. Hur som helst fick jag slå bort de tankarna för jag hade en inbokad körlektion på förmiddagen. Efter det blev det en snabb lunch tillsammans med Joel (Precis enligt tränings-tallriksmodellen! Massa massa ris, lite kyckling och sås och sallad)

Klockan 16.35 var vi på pålats på Kaisho. Stället var förvånansvärt somt, då det alltid brukar sprudla med aktivitet varje gång man kliver genom entrédörren. Det som var mycket glädjande var dock de som ändå var där. Det var folk, vänner och träningskompisar, som kommig för att stötta och hejja på och varje sådan handling värmer!! Speciellt tack till Martin Dahlin Volsing som ställde upp som uke!

Prick 17.00 inleddes testet inför grederingskommittén: Arne Aulin, Clas Bjurestig, Glen Melden, Dennis Nordin och självklart Mike Wall! Uppvärmning genom valfria tekniker genomfördes och fortsatte därefter till bestämda tekniker som rätt snart ledde till uppvisandet av de svarta teknikerna. Därefter skulle man genomföra i följd 20 kast, 20 fällningar/svep och 30 lås/kontrolltekniker. Slag och sparkteknikers kvalité bedömdes, stående sparring och ne wasa.
Efter allt detta var man på gränsen till helt utmattad men eldprovet kvarstod. Det var av den anledningen detta sista moment ligger just sist; kroppen och hjärnan ska vara så pass slut att reaktioner och tekniker ska komma från ryggmärgen och inte från hjärnan. Detta skulle bevisa att man genuint lärt sig dessa tekniker.
Grenen var knivförsvar!
Jag skulle kunna tala om de intensivaste 40 minuterna i mitt liv lika långt som testet höll på, men jag besparar de som inte orkar lyssna, och ni som är så anormalt intresserade får fråga ;-) (Bilder kommer på facebook;) )

Jag är heller ingen hejjare på att beskriva känslor. Speciellt inte en så kraftig som denna! Men ni som var med i valrörelsen kan nog likna känslan med den som vi alla kände på valvakan!

Dock var fredagen långt från slut, även om min kropp var det!
Vi åkte hem, hela familjen + Tobbe och Joel ( men det kanske räknas som familj?) och åt en god välförtjänt middag. Dock blev den lite väl kort då jag var på väg till Malmö, DJ Axwell, flera roliga människor och firande!
Tåget tog en evighet, men väl framme flög tiden! Slagthuset var också en upplevelse!
Tyvärr gjorde sig dagens prestation sig påmind så snart fann jag migsjälv med en champagneflaska i sällskap med två trevliga damer från Lund och Helsingborg vi hamnade i en lång diskussion om religion, traditioner och om Gud och sista gången jag kollade på klockan var hon halv sex. Vi visste att morgondagen skulle bli tung för vi hade saker inplanerade. För min egen del var det Kaishos 20 års jubileum!

Med tåg och buss tog jag mig till Norrahedshallen, någon timme sen, och lokalen verkligen bubblade av aktivitet! Tre mattor, fyra olika grupper och en massa legendariska instruktörer! Man kastade i sig lite mat och sen for man upp på mattan, vilket gick förvånandsvärt bra med tanke på gårdagen. Det var inte förrän vid sista passet som koordinationsystemet bröt ner och jag zombifierades.
Efter lägret var det att åka hem snabbt för att duscha och powernapa. Jag hann få 20 minuters sömn innan det var dags att åka till klubbfesten.
Maten var god, sällskapet godare, men alla hade tränat hela dagen så alla var kanske inte på det mest eggade festhumöret så det blev en skön lounchkväll med goda vänner som ett slut på en helg som i mina ögon kommer gå till historien! Som har gått till historien!

Men nu är jag halvvägs! Imorgon är det uppkörning! Kommer jag klara det? Vad säger statistiken om godkända elever på första försöket? Jag vill nog inte vet. Är inte såå stresstålig :P

Lev väl!

Visste inte att någon tittade in... :)

2007-09-24T22:43:00.000+02:00

Ja som sagt, och som de allra trognaste läsarna vet skapade jag denna bloggen på prov för att se om jag var en av alla de hippa och/eller alternativa människorna som bloggar.
Efter semestern kände jag inte riktigt som om där var något att rapportera, men såhär någon månad senare kan ju en del saker meddelas:

Körkortet är på mycket god väg. Halka och teoriprov är avklarade sedan en vecka tillbaka och på tur står uppkörningen den 3 oktober. Kommer bli intressant! Körskolor och körlärare är något som skulle bli ett intressant forskningsföremål!
Men jag kanske inte ska uttala mig för mycket innan man har kortet i handen, men det kanske kan bli ett incitament för mig att skriva igen när jag har det lilla rosa kortet med mitt namn på:)

Jujitsun är en annan del av mitt liv som har fått ta större plats!
Jag är tillbaka som instruktör och jag känner nytändningen! Jag har växt både som människa och ledare sen jag slutade vilket tom jag kan märka när jag instruerar. Detta vill då säga när jag leder en grupp eller liknande. Kan också känna att man rört sig ifrån stadiet där man hade ansvar för endast en elev, eller vad man ska kalla dem, som behövde mer uppmärksamhet, hjälp eller tillsyn av olika anledningar.
Det är också roligt att flera ynglingar har anmält sig som frivilliga och hjälper till som aspiranter eller hjälpinstruktörer, vad ni än vill kalla dem. Det underlättar extermt för instruktören samt att man lär sig delegera och ge människor ansvar och ansvarsområden som man vet att de klarar av. Och om inte så räcker det mer en knuff i rätt riktning.
Även träningen inför det svarta bältet, 1 Dan har lockat och börjar ge utdelning! Det har gått långasmt och det har varit mycket på eget initsiativ då på ordinarie timmar har det missats/undvikits att göra svarta tematekniker, vilket kan framföras som kritik mot klubben från min sida. Hur som är testet snart. Mycket snart. Redan på fredag!

Den helgen som kommer kommer inte vara nådig! Om allt går som jag önskar så kommer jag åka ner till Malmö efter mitt test för att närvara på Malmö mufs förfest inför DJ Axwells spelning på slagthuset. Det tar väl hela natten och sen gäller det att sova snabbt, för på dagen efter är det Kaishos 20 årsjubileum så det är sju timmars träning med påföljande röjfest med alla möjliga som är knutna till klubben:) Snacka om att man kommer siva gott på söndagen!

Det blev visst lite text i alla fall. Så det står sig ett tag.

Tack till Ting som gav migen spark i rumpan att börja skriva igen :P

Lev väl!

Sommarlov eller arbetslös?

2007-08-09T10:16:00.000+02:00

Ja var går gränsen egentligen?

Hur som helst gillar jag möjligheten att kunna göra det sm faller mig in!
Dagarna har gått fort och mycket kan nog relateras till det fina vädret men också att det hela tiden har hänt saker.
Först hade vi besök från Amerika som höll och sysselsatta från morgon till kväll.
Efter han fortsatt sin resa till Danmark blev det plötsligt tyst i huset, på gott och ont. Men mest gott ;-)

Igår ar jag med Andi, Joel och Frida och såg the Simpson movie.
Helt okej film men inget som jag hoppar högt över. De bör hålla sig till att göra serier :)

5/8 09.56

2007-08-05T10:08:00.000+02:00

Sverige, Sverige älskade land! Av en händelse började Kents gamla låt spela så for jag skulle börja skriva. Haha. Är det vad man kallar tecken?
Jag har nu varit hemma i Hbg i snart ett dygn. När bilen körde upp på gatan blev jag varmt mottagen av hela familjen, Joel (numera Fridas pojkvän verkar det som) och vårt besök från USA, David Z. Det var mycket trevligt att se David igen. Han är något äldre än min far och han är en av de få som kommer ihåg hur det såg ut på min farfars tid vilket jag finner högst intressant. Jag hade inte sett honom på 11 år och om knappt ihåg hans utseende, men när jag såg honom kunde det inte varit någon tvekan om det. David är ett geni på många sätt, han suger i sig språk, affärsman och har, genom sin personlighet, skaffat sig vänner runt hela världen. Nu besöker han oss i några dagar. Även om hans vanor är oss något annorlunda så känns det rätt kul med det annorlunda (Iof har jag bara upplevt annorlunda saker de senaste nio dagarna!) Nu, efter jag avslutat detta ska vi till Kronborg slott och jag hänger med för skojs skull. Man får ju njuta av solen när den är framme. Jag har ju inte någon riktig erfarenhet av det svenska sommarvädret men de rapporter jag fått antyder att man ska vara glad för det lilla man får!

Jag har skivit ner stödord från hela Rumänienresan och det kommer ta ett tag och renskriva och sammanfatta. Till det ska också tilläggas en roadtrip genom alla de roliga semesterorterna Ungern, Slovakien, Polen och Tyskland.

Nu skriker de på mig!

It’s good to be back!

P.S
Tack Andi m. Familj för den underbara resan och alla intryck och erfarenheter som ni har givit mig! Detta är något jag aldrig kommer glömma!

Den som väntar på något gott...

2007-08-01T10:42:00.000+02:00

Det har varit några fullspeckade dagar här nere i Bukarest och jag har helt enkelt inte hunnit att skriva. Jag har gjort anteckningar och jag lovar att vid tillfälle renskriva dem och publicera dem. Håll ut!

Bandis

28/7 09.10

2007-07-28T08:54:00.000+02:00

28/7 09.10
Det är morgon i Bukarest. Efter en god natts sömn har hurset och staden börjat vakna upp. Dagen igår var full av överraskningar som jag förutspådde. Väntan på gaten blev ovanligt lång och 20 min innan avsatt avgång hoppades det över ”go to gate” till ”bording” så det blev en rask gång genom kastrups långa korridorer. Hur som var det ingen ko på isen. Planet var försenat. Vi kom inte upp i luften förrän 30 minuter efter avsatt avgång och jag frågade aningen oroad en söt flygvärdinna om jag skulle hinna med mitt flyg från Prag till Bukarest. Hon tittade aningen orolig på mig och sa ”vi får se” vilket inte gjorde mig mycket mer avslappnad.
Som tur var flög piloten in 20 minuter och jag hade ändå 40 min på mig att ta mig till gaten i Prag. Av någon anledning vad där ytterligare en säkerhetskontroll precis innan man gick på planet så de vattenflaskorna jag köpt inne på flygplatsen besalgtogs. Planet i prag lyfter också 40 min sent men historien upprepade sig och piloten flög in. På planet mötte jag en tjej som jag kunde svurit var från bukarest och tänkte intervjua henne om stan. Det visade sig att hon var från Stockholm och hon skulle ner och besöka sin pojkvän som var någon form av pop-artist. Någon som har hört en rumänsk låt som heter Kylie i Sverige för ett tag sedan?

Så fort jag närmade mig utgången ser jag vinkande händer tillhörande Andi, Kurt och Dorina och blir varmt välkomnad varpå vi rörde oss mot parkeringshuset där jag för första gången blev bekant med rumänsk trafik som enklast kan beskrivas som kaos!
Det var drygt en mils bilfärd in till centrala Bukarest och jag fick en intensiv guidad tur på vägen. Väl hemma i lägenheten blir jag snabbt installerad i deras mysiga lägenhet. Vi åt en god hemlagad middag och efter en tid gick jag och Andi runt det gigantiska kvarteret och jag fick kolla runt lite. Det hade hunnit att bli mörkt och när vi kom hem serverades det glass på balkongen. Det blev en tidig kväll då Dorina tyckte det hade varit en lång dag för mig ☺

Något annat som är lite speciellt är att jag för fösta gången är utanför min egen tidszon. Här nere är det en timme senare än hemma! Cool! ;)

Over and out!

27/7 08.28

2007-07-28T08:53:00.000+02:00

Ja då var man på kastrup igen. Känns lite upprepande då ja tycker man spenderar onödigt mycket tid väntande här. Ändå sägs kastrup vara en effektiv plats. Jag var instruerad av mina föräldrar att omgående gå till gaten för att se till att jag inte missade planet. Väl incheckad så får jag bara beskedet ”wait for gate” och med det började jag se mig om i de, den här gången, öppna affärerna. Men där är inte så många intressanta vilket gjorde att jag snabbt avklarade det och sitter nu på en bar med en kall dansk öl efter en välsmakande pastasallad till frukost.

Dagen var tidig idag och natten sen. Igår var vi hembjudna till familjen Myhre på en utsökt oxfilé som det kommer talas länge om! Sällskapet var som vanligt lättalat och samtalen flöt främst runt ämnena Mallorca och politik som verkar vara båda familjernas huvudintressen. Dottern i familjen har jag på senare tid förstått är medlem i Åby muf där bla hennes kusin sitter med i styrelsen. Nu ska nordvästra skåne verkligen knytas samman! Efteråt fastnade man nykter utav vin och portvin framför en dålig film innan sömnen kom krypande sent. 90 minuter senare väckte pappa mig och mitt äventyr till Bykarest bar av.

Än förväntar jag mig mycket av dagen och om den fortsätter såhär kommer det fler överraskningar. För er som är någerlunda insatta så flyr Jönsson landet idag och trod ni inte att man springer på hela flocken med Aron, Sofia och Jönssons mamma i släptåg. Klanten hade också glömt sitt pass vilket Sofia och han glatt informerade mig. Jag svarade kallt att jag inte var förvånad, för det var jag verkligen inte.
Jag lämnade dem snabb efteråt och checkade in.

I’ll keep you posted!
Marcus

Mellanlandning i Sverige

2007-07-26T10:14:00.000+02:00

Ja då har man varit hemma i lite mer är ett dygn och om mindre än ett dygn är jag påväg till Bukarest.

Väl hemma återgår det mesta snabbt till det vanliga. Igår sov jag lika länge som vanligt, kollade lite tv, var på muflokalen och kollade film. Verkar nästan som en idealisk svensk sommardag då utomhusaktiviteter är att undvika.
Jag träffade Joel på MUF och med hunger drog vi hem till mig och käkade en efterlängtad kebab-pizza.

Snart måste jag packa igen

Ps. Gud vad skönt att man kan använda sin mobil igen som en människa!

24/7 13.19

2007-07-24T13:28:00.000+02:00

Avfärd
Ja nu dröjer det inte många timmar innan vi lämnar solens land och återvänder till regnet och rusket. Jag befarar att det kommer bli mycket jobbigt attövergå från detta klimatet till det jag har fått rapporterat från mig i Sverige. Här har inte hänt så mycket skrivvärt och gör egentligen inte det nu heller. Vi hörs i Sverige imorgon, men den 27 er jag till Bukarest. Jag har mobilen på. Kram!

Lite bilder

2007-07-21T11:58:00.001+02:00

Jag fick tillgång till syrrans kamera i några sekunder och här är vad jag kom över!

20/7 23.48

2007-07-21T11:55:00.000+02:00

Hemma igen från el Posito och man är mättare än någonsin. Jag gissar ni börjar bli trötta på att höra mina otillräckliga försök att beskriva maten så jag nöjer mig med att visa bilder (om syrran delar med sig av hennes biler vill säga. Ingen självklarhet inte).

Varför jag skriver var för att beskriva ett ögonblick som jag upplevde på bilresan hem från restaurangen. Magen var full, nykter utav några glas rosé, natten är svart och fuktig och Sunrise Avenues ”Fairytale gone bad” ljuder svagt men skickar ett klart budskap. I det ögonblicket, om än för bara en bråkdel av en sekund, var allt klart. Alla tankar, alla känslor, allt. En känsla utav lycka kombinerad med frihet, klarhet med målinriktning, framgång med bakåtreflektioner.
Det finns mycket att göra i augusti. Frågan är bara hur man läser allt på bästa sätt, för allt kommer sannolikt inte bli helt bra. Men jag tar det som det kommer. Que viviré mirré.
Hade kanske varit bra om du kom ner i augusti. There are things to say.

20/7 09.50 / 19.26

2007-07-21T11:48:00.000+02:00

Ja då blev det tre dagars mellanrum igen mellan inläggen men jag har verkligen inte varit hemma i lägenheten nog för att finna tiden! Som i förrgår bestämde vi oss att bryta trenden att alltid endast gå rakt ner på vår strand utan åkte till en liten cala som heter Mal Pas. En bedårande lien strand med vulkansand och kristallklart turkost vatten. Varierande för denna stranden är vattnets rörelse. Då den vätter rakt ut mot Medelhavet påverkas vågorna vid stranden av vinden och strömmarna till havs. Det gör att ena dagen är det spegelblankt och andra är det fullt med höga vågor! Besöket varade till någonstans runt 17 då vi, jag och min syster, skulle senare ut och äta med våra kusiner och deras respektive.
De hämtade oss och vi körde raskt till den största staden på ön, Palma, för att prova en restaurangtyp från Baskien.
Konceptet var att det stod uppdukat mängder av små tallrikar men en brödbit underst och något annat ovanpå. Det som var ovanpå kunde vara allt ifrån omelett, korv, salami, krabbsallad, ensaladilla, tigres, fyllda paprikor och fan och hans moster. Varje 5:e minut ringde en liten klocka som förklarade att någon ny rätt precis kommit från köket.
Man plockade på sig några stycken, åt de, gick tillbaka och så vidare. När alla kände sig belåtna räknade man helt enkelt tandpetarna som varje bit hade instucken i sig.
1 € = en tandpetare.

Kvällen fortsatte sen till Porto Pi som kryllade av nattliv och vi skulle diskobowla. Utförandet var i stort det samma som i Sverige men istället för att betala för en timme så betalde man per spel vilket gjorde att tempot var mycket lugnare och man fick mer tid att njuta av sällskapet. Alla fick också var sin kupong som gav en två drickor till priset av en och i detta ingick det: Cola, fanta, icetee, granizado och som den enda ölen: Budweiser, eller hur den stavas, så den dracks kvällen igenom. Den kan, vilket alla som har druckit den kan intyga, beskrivas som Staffan uttryckte det: ”Vad är likheten mellan en Budweiser och att ha sex i en kanot? – It’s damn close to water!”

Gårdagen aningen hektisk och omväxlande. Vi hann med stranden, go kart, irra vilse i Can picafort, Klippa mamma (och mig av sen slump) i Can picafort samt det efterlängtade besöket på Can patiensi.

Vi åkte upp till banan med Staffan och hans döttrar i släptåg som idag är något av en tradition. Banan är Mallorcas största och är fantastiskt rolig! Jag körde en kart som toppade 85 km/h och det går undan när man sitter 2cm över marken! Sen blir varje kurva snävare, varje sväng mer påfrestande. Jag sladdade bara av banan två gånger efter lite hybris.

Pappa hämtade oss för att köra oss till frisören – förlåt, styleisten - där mamma redan spenderat en timme och det blev ytterligare tre innan alla snackat klart, mamma var färdig och jag inslängd i klippstolen för att spara tid när jag sen mellanlandar i Sverige.

Efter enligt planerna alldeles för långa besöket i Can Picafort fick vi lägga på ett kol om vi skulle träffa Staffans igen kl 20.45 då han hade beslutat sig att bjuda på restaurang Can Patiensi som har en alldeles egen historia och en utsökt kock. I slutet på 60-talet kom en WWII-veteran till Mallorca och bosatte sig här. Han hade varit stridspilot i RAF men ville dra sig tillbaka efter kriget. Med sig från sitt älskade England tog han med hela atmosfären som sitter i än idag. Men vad den verkligen är känd för är deras fantastiska anka á la orange som är obeskrivlig. När rstaurangen först öppande och rycktet spred sig på ön om denna underbara anka var det omöjligt att få bord. Våra vänner provade fler gånger man fick samma negativa svar. Pappa fick då ett infall och ringde och sa: ”Buenas tardes. Soy yo, el rey de Alcudia” (=Godeftermiddag. Det är jag, kungen av Alcudia) Ägaren blev genast nyfiken och fixade ett bord samma kväll. När mina föräldrar anlände med några vänner i släptåg radades personalen med ägaren i täten och bugade djupt. Alla på den fullsatta restaurangen glodde ögonen ur sig och måtte ha trott att dessa var några verkliga höjdare. Enligt mamma har hon aldrig skämt så mycket i hennes liv.
En tid efteråt ringde min gudfar Bernt: ” Hola! Soy yo, el duke de Alcudia” (=Hej. Det är jag, hertigen av Alcudia) Även han fick bord om än utan bugandet. Vi har sedan besökt restaurangen flera gånger och i år när pappa ringde för att beställa bord körde han samma visa: ”Buenas tardes. Soy yo, el rey de Alcudia” och ägaren svarar på en bred brittiska: ”Oh hello Pelle. How’s you brother, the duke?”

Måste bara tillägga detta. Utöver allt det extremt goda så måste det hemmagjorda portvinet nämnas och jag citerar Sven-Ivar Myre: ”Det sma – kar Gud - domligt!!”

Tidigt på morgonen idag satte vi oss i bilen och körde rakt söderut till Playa de es trenc, en timmes bilfärd härifrån med ett underbart vatten och ett mysig playa, men personligen var jag aningen besviken då det var packat med folk och den bilfärden för något som man kan hitta 10 min bort var inte riktigt värt det. Men sol som sol och vi stekte lika bra där som hemma i Alcudia.

När vi kom hem låg där även ett brev från Joel och väntade på oss. Tack för ljudböckerna! I’ll get right on them!
Nu ska vi iväg till en restaurang i Port d’Pollencia och äta mer tapas!

Lev väl, ät gott!

17/7 20.08

2007-07-17T22:46:00.001+02:00

Detta inlägget skulle egentligen kunna bli hur lågt som helst för hur beskriver man egentligen en erfarenhet?
Igår kl tio i tio var det redan full gång på standen. Jag, som aldrig kommer ner på stranden före kl. 11.30 blev förvånad över att folk går upp så tidigt på morgonen för att dyrka solen. Några minuter senare möter vi Lasse och Matilda, vår instruktör och sen började kursen. Till en början lärde vi oss de standardmomenten som att komma upp och hissa seglet, vända och självklart åka framåt. Därefter fick vi pröva våra vingar i vattnet utan segel, hålla balansen, komma upp osv. på brädan. Sen när vi väl fick på seglen blev det genast mycket svårare. Och jag kan lova er att de där seglen är mycket tyngre än de ser ut. Speciellt om de är fyllda med vatten! Efter otaliga vurpor i det salta Medelhavet började man få in snitzen och man lyckades stå och vända med seglet på plats. Sen så var det ju bara att fånga vinden och fara iväg. Yeah right…
Då man väl hade lyckats fånga in en gnutta vind blev det genast för mycket vind, seglet blev för tungt för ens balans och ner i vattnet igen. Efter fler dunser med kallsupar och saltvatten som gjorde så näsan rann som en kran lyckades man iaf hantera vinden och hålla sig uppe. Men tror ni att allt är guld och gröna skogar då? Nej då. Då inser jag ju att vi endast lärt oss att vända 180 grader och inte svänga helt vanligt och då var lektionstiden över. Dock fick man låna utrustningen hela dagen så jag fortsatte och lyckades köra riktigt övertygande fram och tillbaka. Min bror som stod p åstranden och skrattade när jag var långt ute och inte lyckades få en vind in, lovade mig att han skulle lära mig segelteknik mm som förhoppningsvis kan förbättra mina bravader. Men det återstår väl och se!
Det var inte gratis heller. Frånsett den kontanta kostnaden kostade den erfarenheten mig två uppskrapade knän, fyra övriga skrapsår, uppskavda handflator och ett ordentligt sår på tån. Den sista skadan är jag osäker på hur jag kunde få, men instruktören kollade lite konstigt på mig när han såg att vattnet runt mina fötter på brädan var blodfärgat (Tur det inte fanns hajar i närheten, de kan vittra blod på flera km avstånd. De behöver endast uppfatta några få ppm i vattnet för att känna blodspåret.) samt killen som var ansvarig för utrustningen när jag lämnade in en bräda med någon konstig röd utsmetad färg på. Förnedrande bilder och annat skoj är inte tillgängliga för tillfället men kommer pressenteras inom kort.

Dagen idag har spenderats shopande och tittande i Palmas gamla gator. En mycket mysig stad som har så gott som allt utom ett lugnt tempo, men det är väl så vi vill ha det? ;-)

15/7 21.20

2007-07-17T22:42:00.000+02:00

Jaha ja kära läsare. Då var man här igen. Det har visserligen bara varit två dagar men det känns ändå längre. Då man lever med konstant uppkoppling känns tiden emellan man är uppkopplad som mycket lägre än vad den är. Allt och inget har egentligen hänt sen sist.

Kvällen med Aronsohns och Rickard, Stina och Sebastina var mycket förnämlig. Bistro Mar är Staffans stammställe - med rätta. Vi har aldrig fått dålig mat där och denna gång var inte annorlunda. Efter en lättare förrätt åt jag en gigantisk parillada de pescado som egentligen är ett stort fat med olika sorters fisk och skaldjur. Himmelskt. Allt detta serveras på en stekhet tallrik. Se bild! Som sedvanligt serveras efterrätten på Garido, men efter en sådan huvudrätt avstår man gärna från glass.

Dagen efter gjordes inger speciellt vad jag minns, men på kvällen var det dags middagen med hela ”la banda”. Vår familj, Cifres, Pers, Staffans, Rickards och Lars med en sub total på 25 personer. Då finns det bara ett ställe man går till: Bon Pas. Bon pas är en liten krog på vägen till Mal Pas med en jättemysig innerträdgård med servering. Den abonnerade vi och eftersom familjen som sköter restauranger vid det här laget är goda vänner så genomfördes middagen med pompa och ståt. Det man äter där är helt enkelt tappas; Pimientos padron, tigres, pan de ajo, corcettas de pollo, crocettas de cangrejo, chipperones, baconinlindade dadlar, gambas a la gillo, grillade kycklinglår, bockerones mm.
Om någon undrar exakt vad detta innebär får antingen specifikt fråga eller smaka! Kvällen flöt på snabbt även om vi inte satt oss till bords förrän kl. 22 (innan dess är det egentligen för varmt att äta.)
Under middagen ber jag Agueda skicka mig kyckligen (el pollo) men råkar säga fel och säger ”la pollo” och då det uttalas snabbt blir samma ord som för kuk. I min enfald insåg jag inte vad som var så kul med den lilla hopblandningen mellan de två prefixen men mina spanska vänner tyckte att det var desto roligare. Efteråt upplyser de mig om ordets betydelse…

Dagen idag, söndag, började med marknaden i Sa Pobla, lunchades på Toni Coxer (mer tapas!) och vid 14 var vi nere på stranden igen. Detta skulle egentligen vara dagen som jag äntligen tog mig i kragen för att prova på windsurfing men när vi väl kom dit så blåste det för mycket för att inleda en nybörjarlektion. Så jag och Lars ska sitta på vagnen imorgon kl. 10.00 (kommer aldrig vakna till dess. Jag har semester ju!) för att ta en minikust på 2,5 h. Det kommer då verkligen bli intressant! Jag återkommer när jag skaffat mig de nya erfarenheterna.
Arrg! Vind i seglen! Hala skoten! Alle man på däck! Här ska det surfas!

13/7 13.22

2007-07-13T13:58:00.001+02:00

Nu är där fullt hus på La marea. Så gott som alla har kommit ner lägligt till mötet för bostadsrättsföreningen och där är alltid folk och hälsa på i trappan ner.

I förrgår så var det den traditionella middagen hemma hos fam Cifre. Dock låg det något trött över middagen men det kanske ine var så konstigt eftersom Cifre’s hade jobbat hela dagen, Per’s hade rest hela dagen och vi…ja vi är allmänt lata. Dock var det lika trevligt som maten var god. Denna måltid bygger sig på att de ha sparat de överblivna resterna från deras stora påsk-måltid då man gör denna rätten, ”fritto mallorquin”, med speciella kryddor och ingredienser. Jag kan tyvärr inte utveckla innehållet i detalj men jag känner till huvudingredienserna: potatis, lamm-lever och lamm-lunga. Jag vet att ni där hemma är rätt känsliga för inälvsmat men detta är mycket gott! Frida har visserligen inte förstått detta än, men det gör hon väl i sinom tid.

Igår kväll var vi och besökte ett lokalt spektakel och skådespel uppe i Alcudia som kallas ”Via fore”. Det handlade om fem avgörande moment i historien för byn Alcudia med sin 600 år gamla ringmur på fem olika nyckelplatser (vilket gav en stadsvandring i de gamla medeltida gatorna). Skådespelet inleddes av en kvinnlig berättare och därefter utspelades det en längre sketch. Det handlade om allt ifrån germanernas frmatågande, digerdöden till den ännu värre farsoten, turismen. Dock var det på mallorquinska vilke gjorde det så gott som oförståeligt för alla utom pappa. Som ett hängivet Hipp Hipp-fan så kunde jag inte låta bli att dra parallellen till deras live- framträdande [paw rightight] då Kajan hänvisar till skådespelarnas säkerhet med skyddshjälm i en Wagner –opera men min konstruktion var som följande: ”Jag fatta inte ett dugg MEN alla var säkra bakom ringmuren”.

Det blev en förhållandevis tidig kväll så jag avslutade med att se filmen Eragon. Skrattretande dålig film som kändes som om man klippt bort halva filmen. Dock fanns det fler paralleller man kunde dra till Niklas Krogs böcker ”En krigares hjärta”, ”En magikers styrka” och ”En härskares själ”.
Memo to myself: läs om Krogs böcker!

Ikväll blir det Bistro Mar igen med familjen Aronsohn och deras vänner. Blir det Mariscada då tro?

11/7 12.31

2007-07-11T12:41:00.002+02:00

Ja trots att alcudianerna röstat fram socialiserna så är agerar de då verkligen inte solidariska. Jag har precis spenderat de senaste 45 minuterna med att gå runt i Port d’Alcudia för att leta trådlösa nätverk. Till min förvåning fanns det en hel del nätver som kunde upfattas av min mac, men de har tydligen kommit på funktinen att koda sina nätverk och bevara ägande- och ensam-rätten på nätverket. Så nu har jag fått återgå till hotell Princesa för att skicka iväg mina rader. Men utsikten kan man i alla fall inte klaga på!

11/7 10.56

2007-07-11T12:41:00.001+02:00

Herr Kolm! Har du haft möjlighet att se musikalen RENT än? Om inte så tycker jag du ska ha överseende med den immateriella äganderätten och se om du kan hitta låten ”La vie boheme”.

Föräldrarna är nu på en längre promenad på stranden och syrran sover fortfarande. Förvånande…
Idag är det en klar dag med gassande sol. Men konstigt nog är även luften klar. Det är visserligen aningen motsägelsefullt men det betyder väl att det är något lurt på g. Men idag är det slut på familjens långa lata dagar på stranden. Nu kommer det bli långa lata dagar på stranden med större familj. Min bror och hans familj ska enligt våra beräkningar anlända till La marea vid 16-tiden. Utan tvekan kommer tempot öka från och med nu och de lediga dagarna i agendan ( Ja tom. på semestern behöver familjen en agenda) börjar ta slut. Middag ikväll med fam Cifre och antagligen, om de orkar, Pers familj. Skulle kunna skriva ner hela programmet här, men då skulle det inte längre vara kul att läsa vad som händer här nere (hur kul det nu kan vara hur som helst).

Sa jag förresten att jag numera får rösta i region och lokalval på Mallorca? När vi kom ner i år låg det ett brev som uppmanade oss att anmäla oss till röstlängden. Tyvärr var det två månader för sent men det kommer fler val. Jag fick sen också reda på att högern hade förlorat valet i stan och på ön vilket jag tror kommer få massiva konsekvenser då turisternas lojalitet sviktar i takt med prisökningen här nere. Urbaniseringen kommer att minskas, företagandet hämmas och öns främst inkomstkälla försummas.
Vi talade med en gammal god vän till familjen som är högt uppsatt i stan och för någon dag sedan kom han fram till pappa och mig när vi var uppe i byn och sa som så:
”För många år sedan sa du, Pelle, att Sverige var den sista kommuniststaten i EU, men nu har vi samma virus här nere.”
Användningen av ordet ”virus” kan absolut inte misstolkas men jag tyckte mig se en liten optimism i uttalandet som om viruset syftade på en sjukdom som för eller senare skulle gå över och landet skulle bli friskt igen. Haha. Talandes i dessa ordalag får mig osökt att tänka på Andrés favoritreplik i Lasse Åbergs film Sällskapsresan: ”Det var bättre på Francos tid”.

Det roliga med den filmen, som har minst 30 år på nacken, är att turisterna beter sig strängt taget på samma sätt fortfarande. De skeppas runt som fårflockar, stannar på hotellet och dagens höjdpunkt är dragshowen på hotellets scen. Och när den är över vid 23-tiden är det dags att gå och lägga sig för att orka med dagsaktiviteterna på stranden dagen efter. Tack och lov är man ”residente” och kan betrakta sig som inföding mer än turist!

Ikväll blir det fritto! :D

Lev väl! Ät gott – I know I will

10/7 09.27

2007-07-10T10:21:00.001+02:00

Ja detta måtte utan tvekan vara mitt tidigaste blogginlägg. Jag har nyss stigit upp och borde sedvanligtvis sitta på balkongen och äta frukost nu, men efter gårdagen är jag inte sugen på mat än.

Efter gårdagsen siesta hade jag planerat att snabbt springa till närmaste hotell för att snabbt få iväg de senaste blogginläggen – efter vissa påtryckningar. Men denna gången har jag iaf en legitim anledningen varför det inte blev realitet. Deras trådlösa nätverk fungerade helt enkelt. Där satt jag i mina krystade 25 minuter och arbetade frenetiskt för att komma in men det var helt kört. Så jag fick gå muttrande tillbaka och mötte min familj på parkeringsplatsen. Vi skulle gå in till hamnen för att äta på Bistro Mar och det var lika gudomligt som jag hade väntat mig. För att börja med ett ordentligt musselfat till att fortsätta med deras lammskuldra och avsluta med en glass på garido. Vi tog avsked av herrskapet Pamm som idag åker tillbaka till Genève och sen gick vi av våra tunga magar på vägen hem längs stranden.
Så mycket mat tar också kol på energin så när vi var hemma vid halv två tiden somnade alla bums.
Solen börjar titta fram nu på morgonen och temperaturen stiger hastigt. Återigen blir den en varm fuktig dag!

9/7 13.43

2007-07-10T10:20:00.000+02:00

Gomiddag vänner och övriga!

Efter en kort sovmorgon väcktes jag ur mina drömmar av en hurtig mor som ville tvätta kläder och lakan. Men till min brist av förvåning var detta inte den enda anledningen jag blivit väckt tidigare än vanligt. Min far har fått för sig att nu när jag är myndig så ska jag inskolas i de administriva uppgifterna som hör vår vistelse till. Så kl. 11 befann vi oss på banken för att uträtta ärenden. Men när man åker till gamla byn så är det sällan endast ett ärende som ska uträttas. Efter en kort fika med Staffan och en av hans många besökare från Sverige fortsatte vi med att inhandla elementära småsaker som kaffemalare (som förövrigt numera är något ovanligt och behövs sökas efter och därefter vägas mot olika modeller. Jag och pappa är experter på marknadsundersökningar som dessa) och duschdraperi.
Jag förvissade mig också om existensen av en produkt som jag visste fanns förra året. Det är egentligen ingenting mer än en cool sak bland annat för at de inte finns i Sverige. Denna produkt är rätt och slätt en 5 liters öltunna fylld med Heineken för 15 euro. So why not? 5 liter går snabbt och för säkerhets skull inhandlade jag ordentliga ölglas också.

Dagen idag är mycket varm men likväl molnig och aningen blåsig. Därför styr vi kosan mot Puerto de Pollenca för att gå och strosa lite. Men det kommer att bli en kort visit då vi kl 21 ska äta med herrskapet Pamm på den utsökta restaurangen Bistro Mar. Snart går bilen och därav måste jag sluta.

Lev väl! Ät gott!

8/7 23.30

2007-07-10T10:17:00.001+02:00

Gokväll gokväll!
Det har redan börjat hända. Det som jag befarade när jag väl inledde denna dokumentation av min sommar: Jag känner mig obligerad att skriva, för om man har en blogg, ska den skrivas i och hållas uppdaterad. Iaf så gott som varje dag. Och nu. Nästan exakt 48 timmar sedan mitt senaste inlägg känner jag mig tvungen att i alla fall skriva en rad eller två.

Dagen igår var hyffast lugn till en början. Promenad på stranden och allt det vanliga som ni som följer bloggen vet.
På kvällen var hela gänget Cifre + apendix här vilket gjorde oss ett sällskap på tio personer och det bjöds på mammas kända honungsmarinerade oxfilé med rödvinssås. Det var den enskilt största oxfilén jag någonsin sett! Alla åt så mycket de kunde mellan allt tal och skratt och det sköljdes ner med gott vin. Martín hade med sig vinet som var odlat här på Mallorca och det var förvånansvärt gott om än ganska starkt. Även om inte vi är vana vid det här nere så jobbade tyvärr en del av sällskapet och middagen avslutades vid ettiden. Dock beslöt vi ungdomar oss för att gå ut och ta en drink eller två på en musikbar. Det är tydligen så man gör i byn. Man gå inte till irländska pubar, men går inte på discon. Man går till en soft musik bar och det som är skiftande är musiken och därmed människorna.
Vi gick till ett ställe som gick under namnet ”Enjoy” som var nischad åt 80- och 90-talsmusik. Tygstolar, facklor och en uppsjö av drinkar att välja mellan. Av erfarenhet rådfrågade jag mina kusiner vad som var bra att dricka just där och de svarade enstämmigt: Mojito! Och det går inte att förneka. Färska mintblad och krossad is i den fuktiga sommarnatten är inte fel!
När kvällen/ natten började lida mot sitt slut skulle min ena kusin med sin kille till Palma där de bor och min andra kusin skulle hem med sin tjej. Och den lättare berusningens logik sa mig då att det kommer krävas minst två förare för att komma hem men knixet var att alla hade druckit. Jag började höra mig för vilka regler det var för rattfylla i Spanien och tydligen var inte gränsen högre än i Danmark, 0,5 promille. Men även om alla inte låg långt över den gränsen så ansågs det vara normalt att köra då. Som svensk mitt under tiden som man blir mest propagerad – körskoletiden – föreföll detta mig mycket avigt men man får ju ta seden dit man kommer, eller hur?

Dagen idag har gått snabbt då förmiddagen spenderades på marknaden i ”Sa pobla” inhandlandes frukt och grönsaker för att, för min del, gå och lägga mig varpå jag sov i någon timme och därefter fixade lite hemma. Stranden lockade inte idag kontiskt nog.
Men nu börjar jag bli trött och jag ska se någon film innan jag somnar.

Lev väl! Ät gott!

6/7 22.21

2007-07-06T23:30:00.000+02:00

Ja vad skrev vi sist? Jo det var ju middagsplanerna vi diskuterade. Jag underskattade min far. För att i allra möjligaste mån undvika den, antagligen, kvalitetsmässigt dåliga kinesiska buffén bjöd pappa familjen oss på restaurang Bar Lovento som verkligen specialiserar sig på det alcudianska köket. Vi konstaterade att restaurangen grundades redan 1967 och att pappa för första gången besökte restaurangen 1968. Efter det var det klippt. Pappa började berätta de så många gånger hörda berättelserna om hur han sett familjen som har restaurangen idag växa upp och hur de stod i någon barnhage vaktandes av en stor hund. Lagom till han var klar hade vi ätit upp brödet, oliverna och aiolin för att bli serverade av den välkända, lika trevliga, personalen en av deras bravurrätter: paella de pescado y maricos (=Paella med fisk och skaldjur) För er som vet vad jag talar som, Marcus Wall, Tobbe också kanske (?) vet hur underbart gott det är. Jag tänker inte ens försöka beskriva det utan ni får helt enkelt komma ner och prova på själva! Men jag varnar er. Ska det vara en bra paella så kostar det ;-)
Vill däremot säga att bilden inte gör rätten rätta och det är helt enkelt kamerans fel. Tro inget annat.

Kvällen avslutades med ett par goda vänner varav en av dem fyllde 75 år. Cavan öppnades och vid kajen satt vi under stjärnorna och avnjöt den kalla drycken i den mallorquinska sommarnatten. Haha. Vi beställde egentligen in champange, men vi blev serverade cava. Vad hade man väntat sig i Spanien? Att de skulle servera en fransk dryck framför sin egen?

Dagen idag har flutit på bra. Gick en nästan lika lång runda på stranden med resultatet att min ljudbok tog slut och en rödbrusig nyans framträdde på mina axlar. Men man får väl skylla sig själv om man är på stranden mellan 12 och 14. Då är det rena cancerbombaderingen. Blev hemkommenderad efter det…

När jag tänker på det har det inte alls varit en alldaglig dag idag. Det har hänt något alldeles unikt! Då det börjar närma sig möte med hyresrättsföreningen börjar de personer med uppdrag börja röra på sig och nu blev det oss känt att det behövdes en elektriker för att fixa lampan till utfarten varpå den ansvarige (som bor här året runt) säger sig ha ringt elektrikern otaliga gånger men elektrikern skulle aldrig ha dykt upp. Pappa ringde upp det angivna numret till elektrikern som sa att han skulle infinna sig på La marea redan klockan 17 samma dag. Men håll i er nu därhemma! Elektrikern kom inte klockan fem. Han kom inte klockan sex. Han kom inte halv sex Han kom inte fem över fem. HAN KOM HALV FYRA! 16.30! Detta undantag i den naturliga ordningen överraskade både mig och min far som fortfarande var nere på stranden. Jag fick snabbt och lätt helt enkelt springa ner och hämta honom. Visserligen ingen ansträngande sträcka, men dock ett onödigt tidsspill för den enda mallorquinen i hela världen som verkar vilja ha saker gjorta i tid!

Hur som var där en kort, normalbyggd man med nattsvart hår och brunbruna ögon samtalandes med far min när jag kommer ner på stranden. Stranden är säkert 60 m bred men direkt förstår jag att det är min spanska kusin Martín som har kommit för att hälsa. Vi talar en lång stund ( han har en mycket lättförstålig spanska. Kan bero på att jag vuxit upp med honom) och han skryter som ett litet barn om den nya vespa han nyligen inköpt. Och det må jag säga. Det var verkligen något att skryta om. En ny vespa med orginaldesign från 1978 som man bara kan glida fram genom byarna på ön under sommaren. Och det är ju inte precis som i Sverige där man bara kan använda den någon månad under året. Här använder man den från april till oktober!
Imorgon kommer för övrigt hela ”la familja” hem. Den består just av familjen Cifre som är som vår familj även om blodsband fattas. Det blir ett helt gäng. Vi är fyra, de är fyra + två då båda barnen har skaffat sig stadigt sällskap. Så stadigt att de följde med och besökte oss i Sverige. Senast förra året. Stackars mamma. Det blir mycket mat och mycket disk. Men det är ju tur att vi har en diskmaskin nu!

Daniel! Anledningen till att jag svarar dig här är för att jag inte har någon internetuppkoppling i lägenheten och jag köper dyra minuter från ett närliggande. Hotell. Hotell Princessa om du kommer ihåg? Jag skriver allt i förväg för att sen lägga upp texten på bloggen för att minimera online-tiden. Sitter det i näsan, eller vad säger du ? ;-)
Så du ska till Israel? När? Vad för skola är det du snackar om? Är det något collage i Israel? Hur blir det då med universitetet i Danmark? Du kan svara mig på marcus.bandstein@moderat.se så svarar jag nästa gång jag är online.

Ja det har skrivits mer än nog och jag är ärad om ni orkat läsa så långt!

Men till nästa gång!

Lev väl, ät gott mina vänner!

5/7 14.59

2007-07-06T23:24:00.000+02:00

Haha. Tack Joel för dina upplyftande sms. Alltid kul att ha kontakt från moder svea men min ”ekonomiska” sida av mig hindrar mig att svara. Tydligen delar inte min syster den genen och telefonen går för fullt, som du vet!

Som jag misstänkte så slår tvättmaskinen fortfarande ut strömmen och teknikern är på väg hit igen. Nu även med en diskmaskin som ska installeras. För att man ska kunna installera en diskmaskin behöver rör dras och efter 30 års kontaktnätsspinnande hade vi en rörmokare här i morse kl 8. Märk väl att det är mitt i semestertid och här nere brukar man oftast få vänta minst en vecka på en rörmokare. However så är det sagt att teknikern ska komma ”efter fyra” vilket betyder någonstans mellan 16.00 och 16.59 dagen efter. Med detta i åtanke gav sig familjen ut på en liten promenad på en gata som heter ”Mas reyous” men som i vår krets kallas Dollar-gatan efter alla de hundratals turistaffärer med i stort sätt samma utbud av skit. Personligen har jag inte hittat något i de affärerna på åratal, men kvinnor tycks ha någon speciell gen i sig att alltid samla på sig väskor och skor. Och idag var inte annorlunda. Stackars pappa…

Himlen är blå med några få stackmoln som dekorerar himlen och bergen är belysta i horisonten. 30 grader i skuggan är idealiskt; nog för att göra ingenting, för varmt för att göra någonting!
Något som däremot räknas in i att göra ingenting, men ändå bringar något positivt är promenader på stranden. Med den underbara uppfinningen MP3-spelare i kombination med ljudboken ”Gåtornas Palats” av Dan Brown började jag igår gå längs Alcudia-bukten och fann efter en knapp timme senare att jag inte kom längre. Tiden och stegen hade gått snabbt med den gripande historien i huvudet och alla vackra och fula människor för ögonen och fick vända tillbaka då den stora kanalen saknade en gångbro. Den delen av stranden används heller inte för turistbruk. Vägen tillbaka gick kanske inte lika snabbt även om tiden och sträckan var den samma, vilket högst sannolikt berodde på att längre promenader i våt sand med krossade snäckskal och småstenar snabbt sliter på fotens trampdynor.

Vad kvällen bjuder på är ännu oklart men starka krafter är sugna på kina-mat. Pappa, som inte är en stark förespråkare av kina-mat, grämer sig en anig för bristen på spansk mat nu när vi väl är här. Men ack! Det kommer! Det kommer!

4/7 11.28

2007-07-04T18:52:00.001+02:00

Återigen ställs ens spanskakunskaper på plats och återigen bevisas mallorquinernas totala brist på känsla för punktlighet och informerande.

Varje år vi kommer hit så är det alltid någon av de vitala, livsuppehållande maskinerna som felar. För två år sedan fick jag egenhändigt se till att reparera AC i vår lägenhet. Utan den är man dömd! Förra året var det varmvattnet och i år var det tvättmaskinen oh för de som känner vår familj vet att den alltid går på högvarv. I år så gick strömmen varje gång den tvättade och lämnade alla kläder i dränkta i vatten och vi var självklart tvungna att ta hit en tekniker snarast! I Sverige hade det betytt sama eftermiddag eller tidigt dagen efter. Det tog tre dagar här. Drygt.
Det som var ännu roligare var att vi hade ingen aning om när teknikern skulle komma då det var min gudmor som är släkt med killen som äger elaffären som skulle ringa och be dem skicka en kille. Tydligen gjorde hon det men glömde i samma veva att informera oss om detta. Så nu var både mamma och pappa på en promenad å stranden vilket lämnade mig och min syster hemma. Systern stängde in sig på rummet så snart on hörde dörrklockan och jag kunde därmed, som vanligt, inte räkna med någon hjälp från henne. Så spanskan ställdes på sin spets och jag fick förklara problemet för den mycket trevliga teknikern som gjorde sina försök att tala engelska, men min spanska var klar bättre än hans engelska. Så är det generellt här nere.
However kunde hon inget göra för den ögontjänande maskinen funkade fint nu och strömmen gick inte. Men jag är övertygad om att han snart får komma tillbaka.

Det har varit förhållandevis ostadigt väder de senaste dagarna med ovanligt mycket blåst. Inget fel i det egentligen men en vistelse på stranden minskar på trevlighetsskalan. Vi får se vad dagen bjuder på. Gissningsvis hamnar vi i en stor diskussion igen angående kvällsmaten. Haha. Vilka angenäma problem vi har!

Igårkväll blev det hur som helst lammkotletter med friterade potatis, aioli och pimientos padron á la mamma!

3/7 13.33

2007-07-04T18:49:00.001+02:00

Turister tureister turister! Vi har prcis återvänt från marknadsplatsen uppe i Alcudia. Byn Alcudia är egentligen uppdelad i två, numera sammansmälta delar: Alcudia och Puerto de Alcudia som i raka ordalag betyder ”Alcudias hamn” och det härstammar från tiden då sjöröveri och faran för invaderare var överhängande. Då hade man en separat hamn och om den blev överfallen kunde man snabbt dra sig tillbaka till den gamla stan som då hade ringmur och övrig strak befästning.

Idag är bara smådelar av muren kvar och de paraderas upp ståtligt. Tyvärr så det man mycket lite av det en dag som idag. Varje tisdag och söndag vallfärdar både lokalbefolkningen och massiva busslaster av turister för att få en känsla av en genuin medelhavsmarknad. Tyvärr har det i realiteten, kanske pga marknadsekonomin, blivit mer av ett turistjippo med fler krimskrams-stånd än frukt- och grönsaks-stånd. Därför har vår familj för vana att köra några minuter längre för att komma till den ännu mindre byn som heter ”la puebla”. Föga känd i Sverige, men vi kan köpa potatis därifrån i så gott som alla affärer i Skåne. Närmst mig på hemköp i Laröd. Jag ska förklara stämningen närmare när jag väl besökt den marknaden i år.

Varför vi gick på Alcudia-markanden i dag är ännu rätt oklart för mig men vi behövde några triviala saker som skor och frukt som man hittar bäst på marknaden. Men det är en pers! 30 grader och gassande sol inklämd mellan två tjocka engelsmän med våta bomullslinnen som avslöjade tatueringar från den sedan länge förgångna ungdomen.

Tack och lov så sprang vi på min gudfar som bjöd oss på kaffe så vi fick några minuters andrum. De kom för övrigt och besökte oss kl. 23 igårkväll. Så gör man här. Man är mycket mer spontan och kan utan problem vanka hem till någon när som helst och förvänta sig förfriskningar och något att tugga på. Varför har vi inte det i Sverige!?

De försynta molnen har försvunnit och även om jag är fast besluten om att gå ner på stranden måste jag nog dränka in mig i antingen skugga eller hög solfaktor. Hade varit surt att fjälla av allting om några dagar!

Vilda diskussioner pågår just nu beronde på vad vi ska äta ikväll. Där är för mycket att välja mellan!

Förlåt Astrid för jag inte hann ringa och säga hejdå innan jag åkte. I’ll make it up to you!

Från vår ungdoms fagraste sommar,
Marcus

2/7 17.41

2007-07-02T18:02:00.000+02:00

Spanien är ljusår efter Sverige när det gäller både internet teknik och tekniskt kunnande. Jag fick hjälp av en svensktalande, mycket attraktiv spanjorska som jobbade in entrén men trots hennes tappra försök var det mitt eget kunnande som gav mig möjlighet att ansluta till deras nätverk – som jag betalt för.

Men jag ÄR inte bitter! :D

2/7 16.57

2007-07-02T17:59:00.001+02:00

Kära läsare!
Idag har det varit en idealisk inledningsdag på semestern. Efter att få själv vakna upp till ljudet av mopeder utan ljuddämpare, tunga dieselbussar och skrikiga barn åt vi frukost och åkte till supermercadon, affären, för att snabbt handla mellan himmel och jord så vi kunde spendera resten av dagen på stranden, vilket gjordes. Och till och med vädret ställer in sig efter oss! Solen la sig i ett behagligt molntäcke vilket förhindrade sönderbränning fösta dagen. Perfekt!

Något som hårdare än tidigare var när jag går på jakt efter spagetti i affären snubblar jag på tre fyllda gångar av alkoholhaltiga drycker. Rödviner, roséviner, vitta vin, cavor, champange, starksprit, likörer och allt annat till ett lägre pris än i Danmark!
Det ironiska är att exportprodukterna från vårt kära Sverige kostar en tredjedel. Och då får man en liter!

Jag har dessvärre inte hittat något öppet trådlöst nätverk i närheten men är strax på väg till ett närliggande hotell. Får väl kosta på med de där eurosen för att hålla er uppdaterade!

Pappa klev precis ut genom dörren för att gå och boka bord på kvällens restaurang, Don Vito. Vi har bjudit ut några danska vänner som bor i huset och av någon konstig anledning är deras favoritrestaurang här på ön en italiensk pizzeria. Jag vet inte vad ni tycker där hemma men en ös som Mallorca med al den goda matkultur som finns och de otaliga restaurangerna (jag säger dock inte att alla är bra) så går man till den lokala pizzerian!?

Jag känner mig avsevärt nu på detta med bloggande och är därför glad av lite feedback.

Lev väl! Ät gott!

Home sweet home

2007-07-02T17:50:00.000+02:00

1/7 11.35
Efter nästan exakt elva timmars resa från dörren på Trastvägen till dörren på Calle de Marte har vi nu lyckats komma in och slå oss till ro. Nåja. Det är väl kanske en överdrift då det pågår febril aktivitet för att packa upp, sätta lägenheten på fötter samt uppleva alla minnen som man glömt bort under året.

Jag får väl inleda från början?
Efter en kväll av resfeber och ddiverse trevliga telefonsamtal flyger dörren till mitt rum upp några minuter i två på morgonen. Det är pappa. ”Marcus! Är du inte uppe än?! Taxin kommer om en halvtimme! Hjälp oss stänga väskorna!”. Efter lite morgonstress blev vi varse om att ytterligare stress skulle tillkomma. Taxiföraren var ny på jobbet och hade aldrig kört till Kastrup förr samt att taxibolaget hade lovat att det gick att köra til flygplatsen på en timme. Det blev en höghastighetsfärd mot södra Skåne, över bron och med till och med tre minuters marginal anlände vi.

Väl inne träffar vi familjen Aronsohn, se bild, som heller inte hade sovit en blund men hade fått åka akut till Sturup för att skaffa ett engångspass till deras yngsta dotter.

Efter incheckningen var det den sedvanliga frukosten varpå det sen flöt på bra till gaten och flyget. Vi var en 20 minuter försenade vid start men det gjorde inte mig någonting då jag redan somnat efter 10 minuters väntan. Två timmar senare blir jag väckt av en smal och slank flygvärdinna (Vi flög med Air Berlin, ingen LAS där inte ;-) ) som ville påpeka att jag var tvungen att stänga av min mp3-spelare under landning.

Väskorna dröjde lite längre än vanligt, vi fick ut vår hyrbil, körde Port d’Alcudia och gled in på uppfarten till ”la marea”. ”La marea” betyder tidvattnet och det är vad huset är döpt till.

Nu måste jag springa då pappa är ivrig att proviantera samt att mamma är angelägen att få oss ut ur huset så hon han gå i spinn och fixa till allt. Med andra ord: som vanligt.

Till nästa gång!

Ciao

Ps. 30 grader och sol för de som undrar

D.s

Nu bär det av!

2007-07-01T04:35:00.000+02:00

Vänner och övriga!
Ja det har snart gått ett år sedan en viss brunett uppmanade mig att börja blogga och jag har undvikit det i det längsta. Nu har jag fallit till föga och har bestämt mig att prova på under sommaren.

Ja som många av er redan vet flyr jag Sveriges regn och rusk till förmån för sydligare breddgrader och min årliga sommarvistelse i vår sommarresidens på Balearerna.

Varje år är det samma känslor. Längtan till vänner och bekanta, längtan till den utsökta medelhavsmaten men i år kan även tilläggas längtan att komma bort. Det är egentligen först nu som jag förstår det inledande citatet i Lasse Åbergs film "Sällskapsresan" då han menar på att man inte åker till något, utan ifrån något. Fram till i år har jag inte hållit med honom.
Dock finns det alltid saker man kommer att sakna men det kan vara bra och får lite distans och ytterligare en nytändning vid återvändandet. Go Helsingborg!

Nu ska jag visserligen bara vara borta några veckor, avsevärt färre än vänligt, men jag är övertygad att lika mycket ska klämmas in, fast på kortare tid. Vila får man göra i graven och sova gör man på playan!

Vid tillgång till internetuppkoppling kommer jag uppdatera bloggen och beskriva livet och bravaderna på ön från en svensk residente's synvinkel.

Vänner, jag önskar er en underbar sommar och då ni ägnar mig en tanke är ni välkomna att skicka en rad eller ett sms

Marcus
El principe de Alcudia